Tenn (Sn)
- Details
- Last Updated: Saturday, 22 April 2023 15:00
- Published: Thursday, 26 March 2020 15:07
Inledning
Egenskaper
Verksamheter
Spridningsvägar
Risker
Undersökningar
Åtgärdsmetoder att beakta
Referenser
Inledning
Tenn är ett grundämne som förekommer naturligt berggrunden, huvudsakligen i mineralet kassiterit, vilket finns i granit, pegmatit, skiffer med mera. Tenn (Sn) är en av de tidigast kända metallerna och av silvervitt utseende. Man har funnit tenn i bronser från 3500 f Kr. Tenn används som korrosionsskyddande överdrag på järnplåt, framför allt inom konservburksindustrin, men också som löd- och legeringsmetall (NV rapport 5536).
Tennorganiska föroreningar är en stor grupp ämnen med olika kemiska egenskaper och förutom i båtbottenfärger förekommer de även i tätningsmedel, lim, fogmassor, PVC plast, och lacker. Flera tennorganiska föreningar är mycket toxiska. För mer information om tennorganiska föreningar se specifikt text om Tennorganiska föreningar.
Egenskaper
Fysikaliska och kemiska egenskaper
Tenn är en formbar, relativt mjuk kristallin metall, med densitet på 7310 kg/m3, en smältpunkt på 232 ◦C och en kokpunkt på 2623 ◦C samt god ledare av elektrisk ström. Vid tillräckligt låga temperaturer blir tenn en supraledare. Tenn är relativt icke-mobilt, förutom vid lågt pH. Tenn oxiderar inte med syre, men kan angripas av baser och syror. Tenn förekommer både i oorganiskt och organiska bundna former. Tenn förekommer i oxidationstillstånden Sn2+ och Sn4+.
 |
| Figur 1. Redox potential (Eh)–pH diagram för tenn i vatten, Sn-H2O vid 25°C. |
Naturlig förekomst och bakgrundshalt
Tenn bildar huvudsakligen mineralet kassiterit eller tennoxid (SnO2), vilket uppträder i granit, pegmatit, skiffer, hydrotermala gångar, metasomatiska bergarter (t.ex. greisen) och vaskavlagringar. Höga tennkoncentrationer finns i felsiska magmatiska bergarter, metamorf skiffer, lerskiffer och kol. Två större områden med förhöjda halter finns i Sverige, dels i Lappland, norr om Arjeplog och dels i centrala Sverige. Lokalt höga tennhalter kan också återfinnas i Bergslagen, Mälaren, Värmland, Småland och Skåne.
Bakgrundshalter av tenn i morän i Sveriges län finns här.
Den naturliga halten i övre jordlagren ligger under 3 mg/kg i större delen av Sverige, men halter uppemot 7 mg/kg förekommer i centrala och norra Sverige (SGU Geokemisk atlas).
För detaljerad information om bergartskemi se SGU.
Vid sammanställning av mätningar vid Bohuslänkusten mellan åren 1990 och 2000 har tennhalten i sediment ökat. Medelhalten av tenn vid mätstationerna längs Bohuskusten har ökat från 1,4 mg/kg år 1990 till 4,2 mg/kg till år 2000 (SGU rapporter och meddelanden 122).
Riktvärden för tenn i dricksvatten saknas.
För detaljerad information om grundvattenkemi för stationer som ingår i miljöövervakningen se SGU.
Se även SGU:s maringeologiska karta för metaller.
 |
| Figur 2. Kassiterit eller tennoxid förekommer som värdefulla halvädelstenar. Copyright Alchemist-hp. CC BY-NC-ND 3.0 |
Förekomst i verksamheter
Tenn är ett grundämne som inte oxiderar med syre och är därför lämplig som legering tillsammans med andra metaller som t ex i brons. Tenn är en av de tidigast använda metallerna, framförallt i legering som brons. Idag används tenn i olika behållare, elektriska komponenter, glas, keramik, tvålar och parfymer (Lehmler et al 2018).
För hela Naturvårdsverkets branschlista för förorenade områden där antimon använts se här.
Spridningsvägar för olika faser och medier
Tenn kan, förutom i sin metalliska form, förekomma som föreningar med syre, svavel och klor (oorganiska tennföreningar). Tenn kan även bilda förening med organiska molekyler (WHO). Det finns lite kunskap om tenn beter sig i miljön.
Jord
I jord förekommer tenn troligen främst som bundet till organiskt material i jorden (NV rapport 5536).
Eftersom tenn förekommer naturligt i bergarter som exempelvis granit, pegmatit och skiffer så förekommer även tenn naturligt i jord. Tenn binder starkt till jordpartiklar och kan tas upp av växter.
Sediment
Tenn binder till sediment och är svårlösligt i vatten.
Vatten
Tenn (metallisk) är svårlöslig i vatten och binder främst till sediment eller humusämnen (DOC) i vatten. Därav anses tenn vara relativt orörlig i miljön (NV rapport 5536).
I rena vattenlösningar och pH 4-8 dominerar tenn som Sn(OH)62- . Vid starkt reducerande förhållanden i vatten kan tenn förekomma som Sn(OH)20 .
Miljö- och hälsorisker
Miljörisker
Det saknas svenska riktvärden avseende metalliskt tenn för ytvatten, grundvatten och sediment. För riktvärden samt miljö- och hälsorisker avseende organiska tennföreningar, se text om Tennorganiska föreningar.
Hälsoeffekter
Den främsta exponeringsvägen för tenn för människor är från mat i konservburkar. För de flesta människor är inte dricksvatten en betydande exponeringsväg för tenn.
Tenn absorberas dåligt i mag-tarmkanalen, absorptionsförmågan påverkas av oxidationsstadiet. Tenn(II) har i studier påvisats absorberas fyra gånger mer än tenn(IV). Djurförsök har påvisat att metalliskt tenn har låg akuttoxicitet. Andra djurförsök avseende korttidsexponering och oralt intag av olika tennsalt påvisade skada på lever och njurar. Djurförsök med långtidsexponering av tenn påvisade att mjälten ökade i vikt.
Hos människor har symptom som kräkningar, diarré, trötthet och huvudvärk noterats vid intag av mat från konservburkar. Det finns inga allvarliga noterade effekter för exponering av metalliskt tenn på människor. Tenns låga toxicitet beror på dess låga absorption, låg ackumulation i vävnader i kroppen och att det har en snabb exkretion. Vissa kopplingar till diabetes har dock noterats (Liu et al 2018).
Riskbedömningar
Det finns inga svenska riktvärden framtagna avseende tenn.
Kanadensiska riktvärden avseende tenn i jord finns framtagna för bostadsmark och parkmark 50 mg/kg TS och industrimark och kontor 300 mg/kg TS (CCME.ca).
Oorganiska tennföreningar är inte så vida studerade men anses vara mycket mindre farliga än organiska tennföreningar (Finska livsmedelsverket).
Lagstiftning med gränsvärde för metaller inklusive tenn finns i EU-förordning (EG) nr 1881/2006.
År 2013 fastställde Europarådet ett gränsvärde för tenn i livsmedel på 100 mg/kg.
Angående undersökningar
För generella provtagningsstrategier se: http://fororenadeomraden.se/index.php/undersoekningsstrategier/provtagningsstrategier
För mediespecifik provtagning se:
http://fororenadeomraden.se/index.php/undersoekningsstrategier/medier
Jord
Vid provtagning av jord bör utgångsläget vara att halterna i jorden är heterogent fördelade och eftersom den mängd jord som tas ut för själva analysen är mycket liten är det viktigt att homogenisera provet (kräver provberedning på labb) för att få en jämn fördelning av föroreningshalter i provet.
Upprepade analyser med XRF-instrument kan med fördel användas för fältanalys av metaller (även tenn) i jord. Förorening av tenn i jord kan undersökas med ett XRFinstrumentet, vilket ger totahalten tenn men säger inget om vilken form det förekommer i.
http://www.fororenadeomraden.se/index.php/provtagningsmetoder/jord/faeltanalys-jord/xrf
Vid provtagning av markförorening av tenn vid båtuppställningsplatser ska provtagningen utföras i täta djupintervall och med okulär anpassning så att underliggande rena massor inte späder ut föroreningarna i provet.
Vatten
Tenn binder främst till organiskt material i vatten, därav analyseras med fördel även DOC. Att analysera redoxpotential, pH, syre och suspenderat material i vattnet kan ge viktig information.
Sediment
Sedimentprover ska tas på ackumulationsbotten där föroreningarna ansamlas och inte omlagras. Fördelningen av föroreningar i sedimenten kan anses vara homogena horisontellt,0 men kan variera i djupled. Som stöd för analysen kan även pH, salinitet och halt organiskt kol analyseras.
Fyllnadsmassor
Partikelbundna föroreningar i fyllnadsmassor har ofta stor haltvariation både i sidled och i djupled då äldre utfyllnader oftast gjordes med, för dagen tillgängliga massor, med rätt geotekniska egenskaper men med mindre hänsyn till innehållet av farliga ämnen. Provtagning av fyllnadsmassor bör därför provtas systematiskt i tredimensionella rutnät både i sidled och djupled. Underliggande ostörda jordlager (torrskorpelera, tät lera, morän, sand) bör aldrig ingå i samma jordprov som den ovanliggande påverkade jordmassan.
Provhantering, provtagningskärl och analysmetoder
För att rätt provtagningskärl ska användas vid specifika prov är det viktigt att kontakta analyserande labb för en diskussion om provhantering så som filtrering eller surgörande av provet och rätt provkärl.
Viktigt är att provkärl fylls till brädden och förvaras mörkt och kallt under transport till laboratorium.
Åtgärdsmetoder att beakta
För möjliga åtgärdstekniker se:
In situ
Fytosanering
Grundvattenpumpning och behandling - skyddspumpning kan tillämpas för att kontrollera spridning
Kemisk reduktion - främst för behandling av CrVI
Termisk behandling – För kvicksilverförorenad jord
Ex situ - baseras på att schaktning är möjligt
Deponering
Gräv- och schaktsanering
Jordtvätt
Termisk behandling –främst för kvicksilver och kvicksilverföreningar
Referenser
Arbets- och miljömedicin i Uppsala. 2012. Tenn.https://www.ammuppsala.se/tenn 2021-08-18
Cato I. 2006. Miljökvalitet och trender i sediment och biota utmed Bohuskusten 2000/2001 – en rapport från sju kontrollprogram. Sveriges geologiska undersökning, 2006.
https://ccme.ca/en/results/213/ch/1 Canadian Council of Ministers of the Environment | Le Conseil canadien des ministres de l'environment (ccme.ca) 21-08-18
Lehmler HJ, Gadogbe M, Liu B, Bao W. Environmental tin exposure in a nationally representative sample of U.S. adults and children: The National Health and Nutrition Examination Survey 2011-2014. Environ Pollut. 2018 Sep;240:599-606. doi: 10.1016/j.envpol.2018.05.019. Epub 2018 May 12. PMID: 29763863; PMCID: PMC6082152.
Liu B, Sun Y, Lehmler HJ, Bao W. Association between urinary tin concentration and diabetes in nationally representative sample of US adults. J Diabetes. 2018 Dec;10(12):977-983. doi: 10.1111/1753-0407.12798. Epub 2018 Jul 4. PMID: 29877038; PMCID: PMC6218306.
M. R. Pastorhino., S. Takahashi., S.Tanabe. History on organotin compounds, from snails to humans. Environmental chemistry letters. Mars 2014. DOI:10.1007/s10311-013-0449-8
Naturvårdsverket rapport 5536. Metallers mobilitet i mark. Kunskapsprogrammet Hållbar Sanering. ISBN 91-620-5536-4.pdf.
World health organization (WHO). 2004. Inorganic tin in Drinking- water. Background document for development of WHO Gu