Bly

OBS Remissversion - texterna är fortfarande under bearbetning och ska enbart ses som utkast. Finns det direkta fel? Hittar du enkelt det du vill, dvs är strukturen bra? Finns det ord/begrepp som behöver förklaras? Vi tar tacksamt emot förslag på ändringar/tillägg via e-post till This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.. Texterna kommer kontinuerligt att uppdateras och revideras och layouten förbättras. 

Inledning

Bly är ett grundämne som förekommer naturligt i jord och vatten. Höga halter av bly i marken kan även bero på atmosfärisk deposition eller komma från punktkällor (1).

Vanligtvis är bly hårt bundet till marken och därför är halten av bly i grundvatten ofta låg (2). Den kan dock vara förhöjd inom områden där blyhaltiga mineral förekommer eller i områden där med lokala föroreningskällor. Halterna i sediment har generellt sett minskat i sediment sedan 80-talet och även minskat i grundvatten sedan 1997 beroende på minskade halter av bly från luftföroreningar . Detta beror i huvudsakligen på införandet av blyfri bensin. Höga blyhalter i dricksvatten beror därför numer vanligen på korrosion av rörledningar, svetsskarvar, hydroforer eller industriutsläpp. I förorenade områden förekommer bly som dimensionerande förorening ofta vid glasbruk, skjutbanor, ytbehandlingsanläggningar och vissa fall i städer på grund av förhöjd diffus halt från äldre trafikutsläpp.

Egenskaper

Fysikaliska och kemiska egenskaper

Bly är en mjuk och formbar metall med hög densitet, låg smältpunkt (327 C) och hög kokpunkt (1749 C) samt en dålig ledare för elektrisk ström. Bly förekommer sällan naturligt i sin metalliska grundform. Det vanligaste oxidationstalet är Pb+2. Bly och dess blysalter är generellt svårlösliga i vatten och högst löslighet har blynitrat, blyklorat och blyklorid.

adsorbtion metaller NV5536

Figur 1. Adsorbtionens beroende av pH för bland annat metallen bly (Pb). Källa Naturvårdsverket Rapport 5536.

Naturlig förekomst och bakgrundshalt

Bly förekommer också naturligt i förhöjda halter i berggrunden i vissa sulfidmalmer, kiselrika graniter, mörka skiffrar och i mineralet blyglans. Enligt SGU:s geokemiska kartering finns förhöjda halter av bly förekommer fläckvis över hela Sverige men är vanligare i sydvästra Skåne, inre Norrland mellan Östersund och Arjeplog, östra Småland runt Kalmar och Växjö och Östergötland.

För mer detaljerad information: https://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-malm-mineral.html

I Naturvårdsverkets indata för riktvärdesmodellen anges en halt på 15,6 mg/kg TS som bakgrundshalt för morän för 90-percentilen (7).

Trots att bly har väldigt låg löslighet i vatten har höga koncentrationer uppmätts i bergborrade enskilda brunnar till exempel i delar av Stockholms skärgård och delar av Skåne. De höga koncentrationerna har inte kunnat härledas till antropogena föroreningskällor eller annan uppenbar kemfysisk påverkan och antas bero på utlakning från berggrundens blyhaltiga mineral kring brunnarna. En vanlig halt av bly i grundvatten är <0,5 µg/l (6).

När det gäller bakgrundshalter i sediment finns analyser av sedimentprover från 320 svenska sjöar som visar att 95% procent av mätvärdena ligger mellan <50–400 mg Pb/kg TS.8 Analyser av sediment från Stockholmsområdet visar dock på lägre halter av bly i de undersökta sedimenten, medelvärde på 20±4 mg/kg TS.9Info om bakgrundshalter i sediment, finns i de NV rapporterna 4913 och 4914 (Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag respektive Kust och hav), samt för regionala bakgrundshalter i t.ex. Stockholmsområdet och Bohuslän.

Förekomst i verksamheter

Bly har använts under mycket flera århundranden och i ett mycket stort antal branscher och produkter med stor spridning till miljö. Blyframställning började i Sverige först på 1700-talet. Utvinning av bly från gruvor har minskat stadigt sedan 1950-talet och bly återvinns alltmer från bilbatterier och skrot och hittas därför vid skrotanläggningar.

De vanligaste verksamheter där bly påträffas som dimensionerande förorening (den förorening som utgör den största risken) är glasbruk, ytbehandling, skjutbanor och skjutfält samt även ibland i stadsmiljö. Användningen av bly omfattar dock en lång lista av industrier och verksamheter.

Den viktigaste källan till omfattande spridning av antropogent bly var dock en konsekvens av 1900-talets utveckling av motordrivna fordon. Den blyade bensinen fasades ut i och med katalysatorn kom i mitten på 1980-talet och förbjöds helt år 1995 i Sverige. (10)

patrons 1493479 640  glass 4039841 1280 

Figur 2 och 3. Patroner och glastillverkning

För hela Naturvårdsverkets branschlista för förorenade områden se här.

Verksamhetstypen påverkar hur bly spridits i miljön och i vilken form det förekommer, läs mer under rubrikerna Egenskaper, Miljö- och hälsorisker och Angående undersökningar.

 Nedan är en alfabetisk lista på verksamheter, produkter och platser där bly kan förekomma.

{slider title="Alfabetisk lista på verksamheter- klicka för att läsa mer" class="blue solid" }

 

Ackumulatorindustri

Ammunition- och sprängmedelstillverkning

Batteriåtervinning

Bekämpningsmedel (vid användning och tillverkning av)

Betning vid färgning av bomull

Bildrör

Bilskrotar

Bilvårdsanläggningar

Blysänken till fiskeredskap

Bläcktoner

Brandövningsplatser som var i drift före 1995

Båtuppställningsplatser

Deponier

Detonatorer

Drivmedelsanläggningar

Emaljering

Farligt avfall

Flamdämpning vid plasttillverkning

Flygbränsleanläggningar

Fotoceller

Fotografi

Fyllnadsjordar

Fyrverkerier

Färgindustri

Färgpigment (röda och gula)

Förbränning inom el- och fjärrvärmeproduktion

Galvanisering

Garverier

Gasverk

Gjuterier

Glasframställning

Glasindustri

Glödlampor (beläggning)

Grafisk industri

Gruvavfall

Vägskyltar (gula)

Gummi

Hamnverksamhet med båtuppställningsplatser

Härdplast

Infraröddetektorer

Järnvägsverkstäder

Katalysator i kemiska processer

Korrosionsskydd

Kretskort

Krossning och anrikning av malm

Lack

Lim och fernissa

Lödning

Mekanisk ytbehandling av metaller

Militär märkning

Oljebaserade färger

Oljedepåer

Pappersmassaindustri

PVC

Rengöringsmedel (tillverkning)

Rivningsavfall

Schaktmassor.

Skjutbanor

Skrot

Slagg

Smyckestillverkning och smycken

Smältverk

Smörjoljor

Sorteringsanläggningar

Strålningsskydd

Svetsning

Trätjära (tillverkning)

Transistorer

Träskyddsmedel

Varvsverksamhet

Ytbeläggningar

Återvinningscentraler

 {/sliders}

Spridningsvägar för olika faser och medier

För mer detaljerade beskrivningar av blys mobilitet och spridning i miljön se Naturvårdsverket. Rapport 5536 ”Metallers mobilitet i mark” (2006). Hållbar sanering.

Jord

Blyets fördelning i mark är starkt styrd av utsläppskällan med högst halter nära källan och nära markytan. Bly binder främst till humusämnen och aluminium- och järn(hydr)oxider, som ofta finns i det översta humusrika jordlagret och får därför begränsad spridning i djupled i normaltäta och täta jordar. Se Figur 2.

spridning metaller

Figur 2. Schematisk beskrivning av olika typer av metallförorening i mark. Källa: Naturvårdsverket Rapport 5536.

Eftersom bly gärna binder till finpartikulärt och organiskt material sprids ämnet huvudsakligen partikelbundet, t.ex. vid damning i luft eller i grund- och ytvatten med suspenderat material. Om marken är mättad på bly, eller nära mättad, vilket kan hända vid t.ex. skjutbanor där marken exponerats för hög dos under en längre tid, kan spridningen öka. Om jordfraktionen är grov och har lågt organiskt innehåll är risken större för spridning.

Vid långvariga låga pH-störningar, som exempelvis i kontakt med oxiderande sulfidleror eller sulfidmineral, kan blyföroreningar i jord börja laka till grundvattnet.

Sediment

Blyförorenade sediment kan förflyttas genom erosion och resuspension tills strömhastigheten avtar tillräckligt för att de blyförorenade partiklarna ackumulerar på sedimentytan. Spridning i vertikalled kan i huvudsak bara ske genom mekanisk omrörning t ex vid muddring eller, bioturbation.

Vatten

Lösligheten hos bly ökar vid ihållande låga pH(11) (Figur 1), t ex i kontakt med oxiderande sulfidleror eller uppkrossade sulfidbergarter. Det lösta blyet kan åter fastläggas i marken eller sedimenten och det kan det därför ta tid innan en blyförorening når omgivande vattendrag(12). Transporten av bly i mark och vatten sker till stor del som lösta humuskomplex, alternativt i kolloidalt bunden form med järnoxider och humusämnen (13).

Miljö- och hälsorisker

Bly och blyföreningar är giftiga. Redan vid mycket låga doser ger bly skador på nervsystemet, främst under hjärnans utveckling hos foster och barn. Hos vuxna kan bly även orsaka högt blodtryck, hypertension, kronisk njursjukdom och nedsatt infertilitet hos män. Hos foster och barn har man sett minskad tillväxt och sämre kognitiv förmåga.14 Metallen är bioackumulerbar och är giftig även för vattenlevande organismer och djur. Hos växter stör bly bl.a. enzymaktiviteten och kvävemineraliseringen. Djur påverkas på liknande sätt som människor med bla skador på nervsystemet.

För mer information om hälsoeffekter av bly hos barn och vuxna läs mer hos Livsmedelsverket: https://www.livsmedelsverket.se/om-oss/lagstiftning1/gallande-lagstiftning/slvfs-200130?AspxAutoDetectCookieSupport=1

Läs mer:

De vanligaste exponeringsvägarna är via livsmedel och dricksvatten. Upptag sker vanligen via lungorna och intag av blyhaltig mat och dryck, men det organiska blyet som tillsattes i bensin kunde också upptas genom huden. Bly har kumulativa toxiska effekter som påverkar flera delar av kroppen och är särskilt skadligt för barn och foster. Bly transporteras av blodet och anrikas vid kronisk exponering i hjärnan, lever, njurar och mjälten och skelettet. Blyet lagras in i tänder och skelettbenet där det kan ackumuleras över tid. Utsöndring av ackumulerat bly sker långsamt och lämnar blodet på några veckor och lakar ur skelettet i flera år efter exponering. Oorganiska blyföreningar är fettlösliga och kan lättare skada det centrala nervsystemet.  

Vid en graviditet frigörs inlagrat bly från skelettet och in i blodet och passerar över till fostret under graviditet. Barns lekfullhet och nyfikenhet att röra och smaka på allt i sin omgivning innebär att exponeringsrisken för små barn är hög. Vid riskbedömning beräknas risker för intag av blyförorenad jord för att skydda barn med picabeteende. Barn upptagningsförmåga för bly i mag-tarmkanalen är 4–5 gångar högre än för vuxna. Medianhalten bly i blodet hos barn i södra Sverige mäts inom ramen för den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI). Mätningarna visar att barns blyhalter minskat betydligt under de senaste 40 åren, främst genom förbudet av blytillsats i bensin. Den sjunkande trenden ser inte ut att helt ha avstannat, och 2019 var blodblyhalten 7 μg/l i genomsnitt, jämfört med 13 µg/l tio år tidigare.

Riskbedömning

Då bly förekommer i olika komplex/former i miljön är det ofta av intresse att veta hur stor del som är biotillgänglig vid riskbedömning av hälsa och miljö. Tester av biotillgänglighet erbjuds i dagsläget av Statens Geotekniska Institut (SGI). Kontakta SGI och stäm av syfte, metodik och vad resultat kan användas till innan provtagning för analys av biotillgänglighet görs.15

Här finns mer information om biotillgänglighet vid efterbehandling och riskbedömning: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5895-1.pdf

Hälsorisker

Det svenska gränsvärdet för både dricksvatten och enskilda brunnar utgår ifrån WHO:s vägledning, för aktuellt gränsvärde se Livsmedelsverkets författningssamling:

https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/om-oss/lagstiftning/dricksvatten---naturl-mineralv---kallv/livsfs-2017-2_web.pdf

Gränsvärdet är provisoriskt då den beräknade risknivån är lägre än den som bedömts vara praktisk tillämpbar för de råvatten och konventionell vattenrening. Under 2010 skärpte EFSA bedömningen av hur mycket bly en person kan få i sig utan att riskera skador på centrala nervsystemet. EFSA fastställde en nedre gräns på 0,5 mikrogram bly per kilo kroppsvikt och dag. Detta sänkta värde har potentiellt en betydande effekt på de generella riktvärdena för bly i mark. Utredningen av detta pågår, och resultaten kommer att publiceras under 2021.17

Miljörisker

Vid bedömning av förorenade områden på land styr de generella riktvärden för förorenad mark. Länk till generella riktvärden finns här. Notera att riktvärdet kan påverkas av utredningen som nämns i stycket ovan.

Bly är ett av de prioriterade ämnen inom ramdirektivet för vatten.18 Det finns miljökvalitetsnormer för både för ytvatten och sediment. Det gränsvärde som gäller för kemisk ytvattenstatus är effektbaserat och avser biotillgänglighet, löst halt som tas upp av organismer, i detta fall fisk. Gränsvärden för kemisk ytvattenstatus finns här.

Angående undersökningar

För process vid undersökningar av förorenade områden se: http://fororenadeomraden.se/index.php/undersoekningsstrategier/provtagningsstrategier

För mediespecifik process vid undersökningar av förorenade områden se: http://fororenadeomraden.se/index.php/undersoekningsstrategier/medier

För de olika metoder som finns för provtagning se: http://www.fororenadeomraden.se/index.php/provtagningsmetoder

Ämnesspecifika saker som är bra att tänka på vid provtagning

Bly binder hårt till organiska material inom normala pH (ca 6-9) vilket styr både val av provintervall och val av metod. Om fast material ska provtas som inte är omrört räcker det ofta med ytlig provtagning.

Blyet bildar även vid spridning ett förutsägbart mönster med avtagande halter med avstånd från källan och sekundärt förhöjda halter i infiltrationszoner, djuphålor och strömskuggor, som i dessa fall kan ses som egenskapsområden.

Uppmätta avvikande höga halter i grundvatten med normalt eller högt pH kan bero på kontaminering från grumling vid själva provtagningen. Att föra fältanteckningar om grumling och färg är därför viktigt vid provtagning. Om möjligt bör stödparametrar som alkalinitet, pH och redox mätas parallellt med provtagningen för att öka kunskapen om de kemfysiska spridningsfaktorerna.

Vid undersökningar av jord vid glasbruk (där bly eller andra tungmetaller ofta är dimensionerande för risker och åtgärdsbehov) kan t.ex. provgropsgrävning eller sonicborrning vara lämpliga undersökningsmetoder i områden med deponerat material. Skulle t.ex. skruvborr användas i glasdeponier riskerar det grova hårda materialet att rasa av skruven.

Fler detaljer kring provtagningsutrustning för olika medier finns här

Provhantering provberedning (gränssnitt mellan konsult och labbet)

Jord

Vid provtagning av jord bör man utgå från att föroreningarna är heterogent fördelade i jorden och eftersom den mängd jord som tas ut för själva analysen är det viktigt att homogenisera provet för att få en jämn fördelning av föroreningen i provet.

För vissa matriser kan direkta fältmetoder användas för att få indikationer på föroreningar men dessa kan generellt sett inte ersätta laboratorieanalyser vid t.ex. riskbedömning då de ofta ej är jämförbara med riktvärden. XRF-instrument kan med fördel användas för att analys av metaller i jord och andra fasta material.20  

Grundvatten

Vid provtagning av metaller, som bly, är grundvattenrör av PEH att föredra (även om det numer finns PVC-rör utan bly). Inför provtagning av grundvatten bör vattnet i röret omsättas före provtagning. Provtagningsutrustningen ska vara tillverkade av inerta material. Slangar ska sköljas igenom med avjoniserat vatten mellan provtagningstillfällena. Då bailers används är det viktigt att undvika kontamineringsrisker. 21 Syftar provtagningen till att mäta totalhalter (både partikelbundet och löst bly) bör prover uppslutas före analys så att metallerna kommer i lösning. Syftar provtagningen till att analysera lösta metaller bör provet först filtreras och konserveras, d.v.s. surgöra med koncentrerad salpetersyra, för att hindra utfällning av oxider innan det skickas in för analys.

För att rätt provtagningskärl ska användas vid specifika prov är det viktigt att kontakta analyserande labb för en diskussion om provhantering så som filtrering eller surgörande av provet och rätt provkärl.

Sediment

Sedimentprover ska tas på ackumulationsbotten där föroreningarna ansamlas och inte omlagras. Fördelningen av föroreningar i sedimenten kan anses vara homogena spatialt men kan variera i djupled. Som stöd för analysen kan redoxpotential mätas direkt i fält.

Fyllningsmassor

Partikelbundna föroreningar i fyllnadsmassor har ofta stor haltvariation både i sidled och i djupled då äldre utfyllnader oftast gjordes med för dagen tillgängliga massor med rätt geotekniska egenskaper men med mindre hänsyn till innehållet av farliga ämnen. Provtagning av fyllnadsmassor bör därför provtas systematiskt i tredimensionella rutnät både i sidled och djupled. Underliggande ostörda jordlager (torrskorpelera, tät lera, morän, sand) bör aldrig ingå i samma jordprov som den ovanliggande påverkade jordmassan.

Lämpliga åtgärdsmetoder

In situ

Fytosanering
Grundvattenpumpning och behandling - skyddspumpning kan tillämpas för att kontrollera spridning

Inneslutning/barriärteknik

Kemisk reduktion - främst för behandling av CrVI

Stabilisering/solidifiering

Termisk behandling – För kvicksilverförorenad jord

Ex situ - baseras på att schaktning är möjligt

Deponering

Gräv- och schaktsanering
Jordtvätt
Termisk behandling –främst för kvicksilver och kvicksilverföreningar

Referenser

Renberg, I., Bindler, R. och Brännvall, M-L. 2001. Using the historical atmospheric lead-deposition record as a chronological marker in sediment deposits in Europe. The Holocene 11; 511-516.

Riskbedömning av förorenade områden, En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning del 2 av 3, RAPPORT 5977, Naturvårdsverket 2009.

Bedömningsgrunder för grundvatten, Sveriges geologiska undersökning, SGU-rapport 2013:01.

Riktvärden för förorenad mark. Bilaga 1, Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen. Naturvårdsverket 2016-06-20.

Per Jonsson. Regionala bakgrundshalter av metaller, PAH:er och dioxiner/furaner i Stockholmsområdet. JP Sedimentkonsult, Rapport 2018:5.

Metallers mobilitet i mark (2006). Hållbar sanering. Naturvårdsverket. Rapport 5536.

Gustafsson, J. P., Tiberg, C., Edkymish, A. & Kleja, D. B. (2011). Modelling lead(II) sorption to ferrihydrite and soil organic matter. Environmental Chemistry, 8(5), p 485.

Gustafsson, J. P., Jacks, G., Simonsson, M. & Nilsson, I. (2010). Mark- och vattenkemi - Teori. Stockholm: Institutionen för mark- och vattenteknik, Kungliga Tekniska Högskolan.

Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten (2008). Rapport 5801.

Fälthandbok, Undersökningar av förorenade områden. Rapport 2:2013.

Livsmedelsverkets författningssamling, SLVFS 2001:30

Digitala referenser

SGU kartvisaren för malm och mineral

Naturvårdsverkets branschlista för förorenade områden

Livsmedelsverkets författningssamling LIVSFS 2017:2:

Havs och vattenmyndighetens författningssamling HVMFS 2013:19:

Åtgärdsportalen

 

[1http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Miljogifter/Metaller/Bly-Pb/

[2https://www.sgu.se/grundvatten/trender-i-grundvattenkemi/trender-for-bly/

[3https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Bly-i-grundvatten/

[5https://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Miljoovervakning/Bedomningsgrunder/Sediment/Tillstand-metaller/

9 Per Jonsson. Regionala bakgrundshalter av metaller, PAH:er och dioxiner/furaner i Stockholmsområdet. JP Sedimentkonsult, Rapport 2018:5.

10 Metallers mobilitet i mark (2006). Hållbar sanering. Rapport 5536.

11 Gustafsson, J. P., Tiberg, C., Edkymish, A. & Kleja, D. B. (2011). Modelling lead(II) sorption to ferrihydrite and soil organic matter. Environmental Chemistry, 8(5), p 485.

12 Naturvårdsverket (2006). Metallers mobilitet i mark. Stockholm: Naturvårdsverket. ISBN 978- 91-620-5536-3.

13 Gustafsson, J. P., Jacks, G., Simonsson, M. & Nilsson, I. (2010). Mark- och vattenkemi - Teori. Stockholm: Institutionen för mark- och vattenteknik, Kungliga Tekniska Högskolan.

14 Livsmedelsverkets författningssamling, SLVFS 2001:30

15 Biotillgänglighet som företeelse och vid riskbedömningar av förorenade områden (2009). Hållbar sanering, Rapport 5895.

17 https://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Fororenade-omraden/Riktvarden-for-fororenad-mark/

18 Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten (2008). Rapport 5801.

20 Fälthandbok, Undersökningar av förorenade områden. Rapport 2:2013.

21 Bedömningsgrunder för grundvatten, Sveriges geologiska utredning. Rapport 2013:01.