Provgropsgrävning

OBS Remissversion - texterna är fortfarande under bearbetning och ska enbart ses som utkast. Finns det direkta fel? Hittar du enkelt det du vill, dvs är strukturen bra? Finns det ord/begrepp som behöver förklaras? Vi tar tacksamt emot förslag på ändringar/tillägg via e-post till This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.. Texterna kommer kontinuerligt att uppdateras och revideras och layouten förbättras. 


Tillämpning

Vid provgropsgrävning utförs provtagning i gropar som grävs med maskin eller manuellt. Provgropsgrävning kan användas i samtliga jordarter och, även grova samt heterogena jordar där andra provtagningsmetoder kan vara svåra att använda. Metoden ger en god överblick av jordens sammansättning, jordlagerföljd, avvikande material etc och är även lämplig för uttag av en stor provvolym, i de fall det behövs.

Vid provgropsgrävning kan prover med större representativ volym skapas, vilket ger bättre representativitet i jämförelse med borrmetoder. Metoden kan därmed också ge ett säkrare resultat vid till exempel klassificering av förorenade massor, framförallt då antalet prov är lågt. Metoden kan även vara bra för att ta prov på distinkta skikt.

Då djupa provgropar också ofta blir stora är metoden ofta lämpligast då provtagningsdjupet är upp till 1–1,5 meter. Djupare gropar kan vid behov grävas genom rätt släntlutning eller med terrassering för att ta hänsyn till risk för ras (bedöms i respektive fall och beror på jordart, grundvattennivå med mera).

Det är normalt svårt att återställa ytskikten vid en maskingrävd provgrop utan att exempelvis hårdgjorda ytor senare blir påverkade av sättningar. Det beror på att där provgropar grävts ökar risken för sättningar på grund av att jordens konstruktion har påverkats, vilket bör beaktas vid maskingrävda gropar i områden som ska bebyggas eller hårdgöras. Ett alternativ är att det påverkade området packas enligt AMA och att packningskontroll utförs av geotekniker i varje provgrop. Eftersom detta är relativt kostsamt är det bra att komma överens med beställaren om återställning (inklusive packning och eventuell hårdgöring) av ytan innan undersökning påbörjas.

Tekniska principer

Provgropsgrävning utförs med hjälp av antingen grävmaskin eller för hand med spade. Det finns många olika storlekar på maskin att använda, samt olika typer av skopor. Kontakta entreprenör för vilken maskin och skopa som passar vilket syfte och det djup som är aktuellt. Tandad skopa riskerar till exempel att blanda materialet mer än en slät, men har lättare att komma ned i hård jord. Vid spadprovtagning utförs oftast endast ytlig provtagning (0–0,5 meter) eftersom det är kan vara tungt att gräva djupare för hand, men det är beroende av jordart.

provgrop hand
Figur 1.
Exempel på provgrop grävd för hand och återställning av yta. Foto: Leo Regazzoni.

Gropen grävs ned till önskat djup. Prover kan i grunda gropar uttas från önskat skikt direkt ur gropen med hjälp av spade, med mindre skopa på grävmaskinen (en grävmaskin med rototilt har relativt bra precision). Om prov kan tas direkt på jorden som grävs upp eller om jorden läggs upp skiktvis vid sidan bör prov tas även på den uppgrävda jorden inte bara i schaktväggarna Uppläggning skiktvis kräver dock att det finns tillräckligt med utrymme. Alternativt grävs provgropen i etapper, t.ex. först ned en halvmeter och prov tas på materialet som representerar det skiktet, sedan ytterligare en halvmeter där nytt prov tas på uppschaktat material. För att provet från provgropen ska bli så representativt som möjligt tas så många delprov eller inkrement som möjligt, så väl utspridda i gropens volym som möjligt Då erhålls ett bra samlingsprov som representerar hela gropens volym

Den öppna gropen ger ofta en god överblick över jordlagerföljd/stratigrafi och materialsammansättning, till exempel hur mycket grus och sten det finns, om det finns tegel, järn eller annat antropogent material, och möjligheten att observera synliga förorenade lager

Dokumentation av respektive schaktvägg och schaktbotten ska göras, och väderstreck bör tydligt framgå. Förutom beskrivande text av jordarter, tecken på föroreningar, antropogent material, förekomst av berg, lukt och färg så bör groparna även fotograferas. För att få närbilder av schaktväggar där det bedöms finnas rasrisk kan kamera med zoom eller mobil på ”selfie stick” användas, för att till exempel dokumentera finare jordartsskikt utan att behöva gå ner i gropen. Under grävningen ska även information om eventuellt grundvatten även dokumenteras, både vid vilken nivå grundvatten läcker in, och en uppskattning av vilka vattenvolymer som läcker in, t.ex. om det forsar, rinner eller sipprar. Även den stabiliserade grundvattennivån dokumenteras när denna kan erhållas.

För att minska risken för spridning och exponering är det lämpligt att återfylla gropen i samma ordning som den grävdes upp, om så är möjligt. Uppläggning skiktvis kräver dock att det finns tillräckligt med utrymme.  Beskriv i provtagningsplanen hur uppgrävda kraftigt förorenade massor ska hanteras.

Vid provgropsgrävning bör arbetsmiljöriskerna med att gå ned i provgropar särskilt beaktas, och att lämna dem öppna längre tid. Gropar utan tillräcklig släntlutning riskerar att slå igen och i värsta fall begrava den som är nere i gropen. Arbetsmiljörisken ska bedömas för att gå ner i en provgrop, förutom risk för ras kan det även förekomma giftiga ångor och låg syrehalt. Personal bör ej heller stå så nära schaktkanten att risk finns att man kan följa med ett ras (ett bra mått är att man ej bör stå närmre släntkrönet än ett avstånd motsvarande schaktdjupet). För att undvika att gå ner i provgropen är det alltid att föredra att prover uttas från det uppschaktade materialet eller direkt ur skopan, något som dock ökar risken för att jord eller föroreningar från andra skikt än det önskade kommer med i provet.

Provgropen bör fyllas igen så fort som möjligt och ej lämnas obevakad. Om den lämnas obevakad måste den hägnas in och tydligt skyltas.

För mer info om arbetsmiljö se SGF:s webkurs Arbetsmiljö vid arbete i förorenade områden.

Kvalitetskritiska faktorer

 Provtagning med skopa direkt ur schaktväggar ökar risken för korskontaminering om överliggande jordlager rasar ned i skopan och blandas med jorden från det skikt som ska provtas. Provgropsgrävning under grundvattenytan är inte att rekommendera då det är svårt att ta representativa prover samt att risker för spridning av föroreningar och skred i schaktväggar ökar. Detta är en av anledningarna till att provgropar inte är lämpliga för provtagning av grundvatten, utom för en bedömning av hur länsvattenkvalliten kan vara vid schaktning. Mer information om det finns i kapitlet om metoder för grundvattenprovtagning.

För- och nackdelar

Fördelar

  • Vid grävning för hand är utrustningen som krävs minimal
  • Ger en bra bild över jordlagerföljder och bra överblick av eventuellt övrigt innehåll i jorden
  • Möjliggör stor representativ volym för uttagna prover
  • Ger möjlighet att ta ut prover på önskade skikt
  • Fungerar bra i de flesta jordarter, inklusive fyllnadsmassor med stort innehåll av block eller antropogent material

Nackdelar

  • Ej lämplig vid provtagning under grundvattenytan
  • Djupa provgropar kräver stor yta och är en arbetsmiljörisk.
  • Vid provuttag med skopa på grävmaskin ökar risken för korskontaminering
  • Ej lämpligt för att installera grundvattenrör
  • Stor påverkan på markytan, kan ge sättningsproblem

Att tänka på

Vid slänten i gropen mot skopan är jorden ofta omblandad vilket gör det svårt att ta prov från specifika skikt.

Tänk på säkerheten vid provtagning, även grunda gropar kan orsaka skada om de rasar. Hägna in gropar som lämnas obevakade.

Ska ytan hårdgöras eller bebyggas efteråt ska gruppen återfyllas på ett sätt att sättningar som kan skada konstruktionen ej uppstår.

Beskriv i provtagningsplanen om djupa gropar ska lämnas, hur risk ska hanteras och hur återfyllnad ska gå till, både med avseende på sättningar och hur eventuellt kraftigt förorenade skikt hanteras.